Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Som så många andra känner jag också hopplöshet och sorg när jag ser bilden på den lille pojken hittades avliden på en strand i Medelhavet.

I slutet av juli ledde jag en resa till Kroatien. Det var ett lyxuppdrag. Att leda en veckolång deluxeresa, kryssning i södra Kroatien. Solen sken, det var varmt, resenärerna glada, trerättersluncherna goda, vinet väl kylt. Visst lät ACn lite väl mycket, någon glömde en väska och en nyckel försvann. Det var lite si och så med standarden på avskedsmiddagen och lite för varmt för att orka gå på Dubrovniks stadsmur.

Jag ledde en resa så som man önskar att en kryssning på Medelhavet ska vara. En resa där himlen alltid var blå och vi hade badstopp både före och efter lunch. Där vi hade vinprovning en dag och åkte zipline en annan.

IMG_9010 (2)

Medelhavet rymmer så mycket, både bra och dåligt. Det skär i hjärtat på mig när jag inser hur svårt det det kan vara. Alla åker inte på lyxkryssningar, har egen hytt och frukostbuffé, så som man önskar att människor ska kunna ha det.

Hur kommer det sig att jag är född i ett land som ger mig ett EU-pass, gratis skolgång, fred och möjligheter att tjäna pengar och sträva efter att jobba med det jag brinner för?

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

rosa utan gränser

Att skapa PR

Att ha förmånen att både vara reseledare och arbeta med PR och kommunikation på ett företag är få förunnat. Framförallt få företag förunnat.

Om anställda får sitta på flera stolar skapar det inte bara mer flexibilitet, större insikter om olika roller och glada medarbetare.

Det kan även skapa bra PR för företaget. Ett exempel är när jag i min roll som reseledare arbetade i somras som reseledare för Rosa Bussarnas förstagångsresa till Färöarna och Island. Vid många sevärdheter blev det bussen som fotades istället för vattenfallen. Inte bara turister var nyfikna, lokala busschaufförer kom fram och pratade, ortsbefolkningarna undrade vilka vi var. Till och med färjepersonalen i Seydisfjördur blev glada över broschyren och undrade när de kunde följa med en rosa buss till Afrika.

I min roll som kommunikatör ordnade jag så att en journalist vid Islands största tidning, Morgonbladid, ringde upp mig för en intervju. Sedan styrde vi upp med en fotograf att möta oss vid Dyraholey som vi passerade för dagen. Han arbetade deltid som fotograf men var för övrigt bonde med gård i närheten.

Resultatet ser ni nedan som bild och här som textlänk.

pr utomlands