Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.


Som så många andra känner jag också hopplöshet och sorg när jag ser bilden på den lille pojken hittades avliden på en strand i Medelhavet.

I slutet av juli ledde jag en resa till Kroatien. Det var ett lyxuppdrag. Att leda en veckolång deluxeresa, kryssning i södra Kroatien. Solen sken, det var varmt, resenärerna glada, trerättersluncherna goda, vinet väl kylt. Visst lät ACn lite väl mycket, någon glömde en väska och en nyckel försvann. Det var lite si och så med standarden på avskedsmiddagen och lite för varmt för att orka gå på Dubrovniks stadsmur.

Jag ledde en resa så som man önskar att en kryssning på Medelhavet ska vara. En resa där himlen alltid var blå och vi hade badstopp både före och efter lunch. Där vi hade vinprovning en dag och åkte zipline en annan.

IMG_9010 (2)

Medelhavet rymmer så mycket, både bra och dåligt. Det skär i hjärtat på mig när jag inser hur svårt det det kan vara. Alla åker inte på lyxkryssningar, har egen hytt och frukostbuffé, så som man önskar att människor ska kunna ha det.

Hur kommer det sig att jag är född i ett land som ger mig ett EU-pass, gratis skolgång, fred och möjligheter att tjäna pengar och sträva efter att jobba med det jag brinner för?

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

rosa utan gränser