Projektledare v/s Reseledare


Att vara reseledare för Rosa Bussarna påminner om att vara projektledare. Ni vet, se till att ett projekt fungerar, oavsett var du är i världen, oavsett väder, vind, krig eller glutenallergi.

Wikipedia står det följande om rollen som projektledare:

Projektledaren är ansvarig för att se till att alla i laget känner och utför sin roll, känner befogenhet och stöds i rollen, känner roller de övriga gruppmedlemmar och verkar på tron att dessa roller kommer att utföras.  De specifika ansvarsområdena för projektledare kan variera beroende på bransch, företagets storlek, företagets mognad, och företagskulturen. Det finns dock vissa ansvarsområden som är gemensamma för alla projektledare.

Under resan i Östeuropa testade jag följande ansvarsområden:

  • Utveckla projektplanen. Det är bra att ha en färdplan när man är ute och reser. Även om den ibland behöver modifieras. Avstånd bör till exempel inte bara mätas i kilometer utan även i vägarnas kondition, ockuperade broar och vatten i luftfiltret kan också avgöra hur lång tid det tar att åka från A till B. Att utveckla projektplanen och lägga till t.ex. en bushcamp kan bli riktigt lyckat även om det är att ta en risk.
  • Hantera projektets intressenter. Som reseledare är intressenterna chefen, resenärerna, kollegorna och alla andra som jag kommer i kontakt med i samband med en resa. Nöjda resenärer reser igen och bra utvärderingar ger mig mer arbete. Att ”hantera” intressenterna bör således vara att komma överens med alla inblandade parter, deras döttrar, vänner och oliksinnande bekanta. Från kottarna på kontoret till personalen på gästhusen i Tirana vilka påminde om karaktärerna i Pang i bygget, guiden i Bukarest som ville få mer i dricks, campingägarna som var med på midsommarfesten och bjöd på pizza och ouzo men vars camping bara hade två toaletter.

Östeuropa midsommardagen

Godmorgon midsommardagen.

  • Hantera Kommunikation. Alltid lika intressant då min lettiska, litauiska, vitryska, ukrainska, rumänska osv. är rätt rostig. Jag tog seden dit jag kom, pratade de sitt lokalspråk så pratade jag svenska. Hade de ett barskt tonläge så hade jag också ett barskt tonläge. När jag blev utskälld i tullen mellan Vitryssland och Ukraina eftersom våra pass inte hade text på kyrilliska så stod jag snällt kvar och väntade. Det sägs att man kan komma långt med enbart ett leende, det fungerar inte i alla länder.
  • Hantera projektgruppen. Att få 47 personer att bli kissnödiga samtidigt är inte lätt. Att se till att alla är hungriga samtidigt, och helst sugna på samma mat, är också en utmaning. Men att se till att alla resenärer trivs och får önskat utrymme är nog det viktigaste. Det är ju deras resa, alla är individer i en grupp. Likväl personalen och alla andra intressenter som ville få igenom sina agendor.

Östeuropa matlagning

 

Mat måste vi längs med vägen, gärna i närheten av en sevärdhet, i bra väder med gott om tid.

  • Hantera projektrisken. Jag säger att som reseledare kan jag styra över en hel del, men väder och krig står utanför mitt område över vad jag kan rå på. Att inte ta onödiga risker är en självklarhet, då krävs insatser i form av att byta rutt eller be gruppen lämna någon plats som inte känns helt säker. Det är också värt att inse att även om jag inte ser någon risk så kan andra bedöma oss som ett riskmoment, vi är en stor grupp som kommer resande, vi talar språk som inte förstås och gör saker som inte alla förstår.

Östeuropa Vitryssland

När vi lämnat Minsk hade jag infört förbud mot att klättra på statyer.

  • Hantera projektschemat. Ack detta körschema. En gång var vi i Rumänien två gånger. Det var knappt att vi hann med Moldavien och Transnistrien fick dessvärre utgå på grund av tidsbrist. Tack vare GPS och Maps.me-appen körde vi inte många kilometer fel men det är ändå ett tufft schema. Att vitryska vägar har två namn (båda på kyrilliska), huvudstäder med många enkelriktade gator, vägar med låga elledningar mm. skapar också förseningar vilka påverkar tidsschemat.
  • Hantera projektbudgeten. Likt alla projekt finns de flesta utgifter redan inlagda innan resan börjar. Men det gäller att ha koll på vilka vägtullar som de olika länderna använder sig av (informationen står enbart på landets eget språk). Mutor och dricks finns inte heller med i budgeten men kan vara ett faktum när man behöver svetsa något på en söndag i Makedonien eller när poliserna är extra uppvaktande, och barska, i Albanien.

Östeuropa turistattraktioner

I Ukraina behöver vi inte bara köra andra vägar p.g.a kriget, det gick också att provskjuta vapen i Lviv. Måltavlorna fick behållas som souvenir.

  • Hantera konflikter inom projektet. Tillbaka till ockuperade broar, svårtolkad kommunikation på grund av språkförbistringar eller bara på grund av olika intressen och tolkningar, för höga förväntningar, utebliven vegetarisk frukost & för få kisstopp skapar konflikter som behövs tas om hand om.
  • Leverera projektet. Gå i mål. Komma fram till Split i Kroatien med två någorlunda hela bussar, 47 resenärer och 5 i personalstyrkan, gick till slut. Vi reste genom tolv länder på lite drygt 3 veckor. Konstiga språk, skyltar, sedvänjor & regler. Regn, krig och några få sjukincidenter klarades av, likaså en spännande bushcamp, lite omvägar och otippade campingplatser.

Östeuropa bushcamp

Vid buchcampen i Bulgarien bjöd vi på en extra upplevelse: UFO-monumentet Buzludzha.